Under 1700-talet präglades tapeterna till stor del av ljusa blommor i sparsamma mönster. Dessa tapeter kännetecknades oftast av en diagonal eller trellisformad struktur. Förutom blommiga mönster var det vanligt med sneställda rutor. Runt 1770-talet blir det populärt med olika typer av randningar, gärna i blått och med eller utan blommor.
